Vad ska du ber?tta?
Vissa har lättare och andra har svårare att berätta för att deras barn blev till genom äggdonation. Infertilitet är naturligtvis en privat och känslig fråga och hur mycket patienter väljer att berätta för sin omgivning varierar. Synpunkter på äggdonation varierar kraftigt, och bara du kan besluta om vem, var och när du ska berätta.
Varför nämna det?
Människor som får barn utan medicinsk hjälp funderar förstås inte på hur de ska berätta om hur deras barn kommit till världen. Det tas för givet - av föräldrar och deras omgivning - att modern har en genetisk länk till barnet. Om mamman har en make eller partner, är det på liknande sätt man antar att han är den biologiska fadern.
Människor som får sina barn via äggdonation, funderar mycket på vad och vem man ska berätta det för. Det finns flera kategorier av människor som skulle kunna informeras:
- Barnet självt
- Nära familjemedlemmar
- Mer avlägsna familjemedlemmar
- Nära vänner
- Mer avlägsna vänner, bekanta och grannar
- Kollegor och affärsrelationer
- Medicinsk personal
- Myndigheter
På AVA-Peter anser vi att det är vår uppgift att ge patienterna den information de behöver för att överväga frågan noggrant. Du kan välja att berätta för vissa personer eller vissa typer av människor men inte andra. Vi tror att du bör själv ha möjlighet att avgöra vad som passar dig bäst.
Bör du berätta för ditt barn?
Den viktigaste frågan är om du berättar för ditt barn. Äggdonation är nästan aldrig förstahandsvalet när man ska skaffa barn, men det kan ses positivt. Till skillnad från ett stort antal barn som föds utan medicinsk hjälp, så kan alla barn som föds via äggdonation vara säkra på att han eller hon är mycket önskade. Föräldrar till dessa barn tenderar att vara starkt motiverade och har vanligtvis övervunnit många hinder för att få barn. Barn födda genom äggdonation är oftast mycket väl omhändertagna och omgivna av mycket kärlek. På grund av detta kommer de sannolikt att växa upp med god psykisk och fysisk hälsa, få bra stöd av sina föräldrar under hela sin barndom och få förmågan att skapa goda relationer med andra människor och att kunna göra det bästa av sina liv.
Råden från de flesta fertilitetsorganisationer och yrkesverksamma är att vara öppen och ärlig för barnet om sitt ursprung redan från början. Genom att föra ut budskapet positivt och på ett normalt sätt, kan du hjälpa ett litet barn förstå att det är speciellt älskad, eftersom mamma och pappa var tvungna att få hjälp för att göra en bebis. Med tiden kan du lägga till mer relevant information anpassat till ditt barns utveckling. Det finns också böcker som du kan använda för att förklara genom det mycket speciella sätt barnet blev till.
Du kan ändå föredra att inte berätta för ditt barn. Ni kanske tycker att ditt barn kommer att bli osäker och förvirrad om du förklarar att mamma inte är hans eller hennes genetiska mor. Du kanske inte har berättat för dina nära vänner och familj om behovet av äggdonation, och då blir det förstås svårare att berätta för dem senare. Men som sagt, en majoritet av specialister rekommenderar att barnet tidigt får information om sitt ursprung.
Skulle du berätta för andra människor?
Vissa mottagare talar inte med någon annan än sin partner och andra väljer ut några de berättar det för eller är helt öppen och berättar det för alla. Tendensen i dag är att man är mer öppen om infertilitet, vilket delvis har skett genom en generell ökad medvetenhet. Många medier har publicerat artiklar om barnlöshet och äggdonation vilket bidrar till att gör människor mer öppna till de aktuella frågorna. Däremot är vi alla olika individer och en och samma lösning är sällan lämplig för alla.
För att hjälpa dig hitta ditt eget förhållningssätt har vi listat olika orsaker till att människor har valt att berätta för andra respektive inte berätta för andra. Underlaget har sammanställts utifrån omfattande forskning under de senaste 20 åren.
Anledning till att berätta om äggdonation:
• mottagaren kände ingen anledning att skämmas
• de ville få stöd från sin familj och vänner
• deras familj och vänner kände redan till deras infertilitetsproblem
• de ville inte ha några hemligheter inom familjen
• de inte vill riskera att barnet får information om sitt ursprung av en slump
• de ville försäkra sitt barn om att han/hon verkligen var önskat
• de tyckte att barnet hade rätt att få information om hans/hennes ursprung
• de ville att barnet skulle veta att det inte fanns någon risk att få en viss ärftlig sjukdom
• barnets sjukdomshistoria eller behandling kan äventyras av att inte ge sin läkare korrekt information
Skäl som talar mot offentliggörande:
• rädsla för att bli missförstådd av de som finns runt omkring dig
• övertygelsen att infertilitet är ett uteslutande personligt problem
• förlägenhet eller sorg över behovet av behandling
• önskan att undvika frågan om vem som är den "sanna" modern
• barnets välbefinnande (för att undvika att barnet behandlas som "egendomlig av andra människor")
• religiösa eller kulturspecifika motiv (som leder till bristande acceptans inom gruppen)
• vill glömma den behandling och de svårigheter som ledde fram till det
Vad säger professionella inom området?
Den etiska kommittén för American Society for Reproductive Medicine (ASRM) stöder principen att föräldrarna borde berätta för sina barn om det faktum att de var födda med donerade könsceller.
Kommittén anser också att man bör informera barnet om icke-identifierbara egenskaper hos givaren för barnets bästa. Dessutom i de fall då alla parter når en överenskommelse, rekommenderas det att lämna ut personuppgifter om givaren. Kommittén inser dock att detta beslut är av väldigt personlig karaktär och att det kan göras endast av föräldrarna själva (ASRM etikkommittén, 2004).
Arbetsgruppen för etik och lag för det europeiska samhället för mänsklig fortplantning (ESHRE) föreslår ett förfarande med "dubbla spår". Det innebär att under proceduren får donatorn två alternativ; att delta i programmet antingen som en identifierbar eller som en helt anonyma givare. En mottagare också har rätt att välja mellan en känd eller helt anonym donator. Så, när man väljer en givare bör alla önskemål som uttalats av givare och mottagare beaktas. (ESHRE arbetsgrupp om etik och juridik, 2002). Tyvärr är denna procedur ännu inte i allmänt bruk.
I vissa länder är anonym donation inte längre tillåtet. Det betyder att barn som föds via sperma- eller äggdonation kan få personlig information om sina givare när de når en viss ålder. Men för att detta ska ske måste barnen först vara medvetna om hur de blev till. De flesta länder lämnar beslutet om att berätta till föräldrarna, men många experter tycker att föräldrar som fått barn genom ägg- eller spermadonation bör berätta detta när barnet når en viss ålder.
En undersökning som gjordes i Storbritannien visade att barn sökte information om sin givare i första hand var nyfikna på utseendet och om egenskaper som de kanske delade, snarare än att etablera långsiktiga relationer (Howe et al., 2000) .
Anhängare av utlämnande hävdar att varje människa i grunden är intresserad av och har rätt att veta om hans eller hennes egna biologiska ursprung, eftersom det tar en central plats i personlig utveckling. Anhängare hävdar också att utlämnandet är en viktig del av öppen och rättvis interaktion med barn. Bland annat hjälper utlämnande att undvika sekretess i familjelivet, vilket kan skapa spänningar i förhållandet mellan de familjemedlemmar som vet och de som inte vet. Om man tidigt berättar för barnet så undviker man dessutom risken att barnet själv börjar spekulera. Detta har hänt många adopterade barn, som upplevt stora besvär och förvirring som en följd av att föräldrarna inte berättade sanningen tidigare. Deras förbittring över hemlighetsmakeriet och missförtroendet de kan känna över att inte ha fått veta innan, kan ha mycket större känslomässiga effekter än om de hade helt enkelt fått höra fakta i tidig ålder.
Det blir dock svårare om föräldrarna vill hålla sin infertilitet hemlig, vilket kan kännas viktigt för dem av olika skäl. Som till exempel en oro över att barnet skulle avvisa den icke-genetiska föräldern eller en rädsla för reaktioner från familj och släkt i synnerhet i kulturer där ägg- eller spermiedonation ses som oacceptabelt. Och om informationen når det offentliga rummet så vet du inte vem som vet och vem som inte gör det. Äggdonation är anonymt i Ryssland och många av våra patienter föredrar att hantera frågan helt privat.
Jämförelse med adoption
Ett adoptivbarn blir medlem i en familj som en redan existerande individ. Beroende på det adopterade barnets situation och ev. tidigare trauman, kan behandling vara nödvändigt för att uppnå god psykisk hälsa. Men i fråga om ägg- eller spermadonation vårdas barnet av sin framtida moders kropp från ett mycket tidigt stadium och blir en del av familjen redan innan barnet är fött.
Att förklara för sitt barn att det inte är genetiskt relaterade till en av sina föräldrar är en känslig fråga som kan leda till en rad reaktioner. Vissa barn är inte särskilt intresserade och andra blir mer intresserade ju längre tiden går. En del barn kan uppleva en viss osäkerhet, särskilt om de vill veta mer om givaren men utan att ha möjlighet att få veta mer, medans andra känner sig säkra och stödjer föräldrarnas val att välja äggdonation. Du vill ditt barns bästa och du kommer därför komma fram till det bästa sättet att informera ditt barn om och när det känns rätt att göra det. Om du föredrar att inte avslöja hans eller hennes ursprung, är detta ditt val och du har rätt att bestämma det själv.
Är du intresserad av äggdonation hos AVA-Peter?
Vänligen fyll i vårt formulär. Detta formulär kommer någon av våra erfarna läkare att gå igenom och sen kontakta er/dig för vidare diskussion om vilken metod som passar bäst.
Om du har frågor kan du kontakta en engelsktalande receptionist mellan kl 07.00 och 14.00 på
Telefon: +7 812 600 7812 eller mejla oss på: info@clinic.avapeter.com.
Vi ser fram emot att höra ifrån dig!
Vänliga hälsningar
Teamet på AVA-Peter
