Äggdonatorers motiveringar

Anne, 29 år

Yrke: Musiklärare

Jag upptäckte möjligheten med äggdonation under en period i mitt liv då MÅNGA av mina vänner hade svåra problem att bli gravida. Min bästa vän kunde inte bli gravid. Jag var chockad. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att detta skulle drabba mig på så nära håll. Jag kände med mina vänner som om det hände mig. Uppenbarligen var det därför idén om donation kom in i mitt liv med syftet att hjälpa – att göra det är helt normalt. Jag kan dela med andra något som jag har i överflöd. Jag tänkte inte ”jag måste”, men jag tänkte att ”det är meningen”. Kanske kommer någon annan en vacker dag att dela något med mig som jag saknar.

Marina, 29 år

Yrke: Marknadsanalytiker

Jag blev donator första gången då jag gick på universitetet och donerade blod, för att jag förstod att det var viktigt. När jag hörde att man även kan donera ägg bestämde jag mig för att söka mer information kring detta, och efter det förstod jag att det är ännu viktigare än att donera blod eftersom det inte bara handlar om att rädda någons liv utan om att ge ett nytt liv. Ett nytt liv, en ny person – det är en gåva!!! Det är därför jag vill ge andra människor möjligheten att skapa ett nytt liv. Det är svårt att beskriva de känslor jag har. Jag har redan egna barn och jag kan inte tänka mig ett liv utan dem. Jag kan inte förstå människor som inte vill ha barn. Mitt liv sprudlar av många olika färger – barnskratt, jaga-lekar på gården, vattensprut i poolen, sagoläsning på kvällen, tusentals ”varför?”, tårar över att inte få choklad, och andra oförglömliga upplevelser. Jag vill att ditt liv ska bli färgstarkt också, jag vill att du ska få uppleva sådana ögonblick med dina barn, för att det är världens viktigaste grej! Ge inte upp, tänk positivt, tro på dig själv och ditt framtida mirakel och det kommer att inträffa. Miraklet kommer att ligga i dina händer, se på dig, le och du kommer att bli den lyckligaste av människor!

Karina, 24 år

Yrke: Mamma och hemmafru

Första gången jag kom till kliniken förstod jag inte alls vad det innebar att vara donator. Jag trodde att det bara var ett litet kirurgiskt ingrepp mot kompensation. Jag hade så fel… Efter att ha samtalat med doktorer och klarat alla medicinska tester var jag på väg mot sista steget – äggplockningen. Slutligen kom den dagen och allt gick bra. Efter äggplockningen skulle jag få råd av min doktor. Då upplevde jag ett speciellt ögonblick. Jag satt i väntrummet och såg ett par, en kvinna och en man. De väntade på att besöka läkaren. Kvinnan var väldigt vacker och jag tittade nyfiket på henne. En gång möttes våra blickar. Vi såg varandra i ögonen och det jag såg i hennes blick fick mitt hjärta att knyta sig. Jag såg hopp i hennes ögon… Hopp om att bli mamma och få uppleva den största lyckan i världen – ett älskat barn. Med ens tänkte jag på min dotter… hur mycket jag älskar henne, vilken lycka det är för mig att vara mamma… Och i det ögonblicket insåg jag att jag vill och kan ge glädjegåvan att bli förälder till människor som drömmer om det. Att vara donator betyder för mig: en möjlighet att ge lycka, modersglädje och barnskratt till människor som har en stark längtan efter detta. Jag är oerhört lycklig att jag kan hjälpa någon att känna det jag känner när jag kramar och pussar min älskade dotter! Och det är väldigt trevligt att veta att något blir lycklig med min hjälp. *För att skydda äggdonatorernas integritet är alla namn på de som skrivit motiveringsbreven ändrade.

Maria, 29 år

”Varför är det en ära att få bli donator?”

Förr kunde jag inte förstå hur utbrett det var med infertilitetsproblem. Givetvis hade jag hört om svårigheter kring graviditeter vid besök hos gynekologen, men jag kunde inte föreställa mig hur många kvinnor det var som inte kunde få barn. Jag är själv mamma och vet att barn är något av det finaste i livet. Oavsett vad vi gör eller vilka mål vi har – förr eller senare förstår alla att vi behöver nya små själar omkring oss.

Det vore fantastiskt om varje kvinna kunde få möjlighet att bli gravid, bära och föda sitt barn. Och det är underbart att modern medicin kan hjälpa många familjer att få barn. Några av mina vänner har haft svårigheter att bli gravida. En del kunde aldrig bli föräldrar. Det är därför jag vet hur det känns.

Att bli äggdonator är en ära och en viktig insats. För donatorn är det också en möjlighet till kontroll av den egna hälsan, genom regelbundna tester och ultraljud. De medicinska riskerna stör mig litet, men fördelen – någons lycka – gör det värt allt…

Jag har redan genomgått proceduren. I början var jag rädd och tvivlade mycket, men en av mina vänner lugnade mig – hon blev också äggdonator nyligen och hade bara positiva erfarenheter. Så jag bestämde mig. Allt gick bra: Alla i AVA-teamet var snälla och tålmodiga, hanteringen var vänlig och uppmärksam. Under hela programmet och vid kommunikationen med receptionen och den medicinska personalen kände jag mig väl omhändertagen. Läkarna är väldigt engagerade och vårdande, jag litade absolut på dem. Ingenting behöver förbättras, allt är toppen.

Sammanfattningsvis tycker jag att det är både möjligt och nödvändigt att bli äggdonator. Det finns ingen större lycka i världen än att hålla din bebis i dina armar. Jag är glad över att vara en del av detta och över att kunna hjälpa. Var inte rädd för att hjälpa andra!

Anne, 28 år

"När jag av en händelse såg annonsen om äggdonation i en tidning förändrades min inre värld. Plötsligt insåg jag att jag verkligen kan hjälpa ett par att bli en hel familj, att kunna föda ett mycket efterlängtat barn!”

I den moderna världen, bullrig och dynamisk, har människor alltid bråttom och är inte uppmärksamma på enkla saker. De arbetar och tjänar pengar i förhoppningen att på så vis få sin del av lyckan. Jag är mamma till två barn – de mest underbara barnen i världen! Du kanske säger: ”Alla barn är underbara!” och du har helt rätt! Det är anledningen till att jag blev äggdonator. Jag önskar att en kvinna, som inte kan bli gravid på naturlig väg, får bära och föda sitt eget unika, mest underbara barn i världen.

Jag levde helt utan tankar på att det fanns människor som kunde ha svårt att bli gravida. Jag var lyckligt lottad att få ett barn när jag ville. Men när jag av en händelse såg annonsen om äggdonation i en tidning ändrades min inre värld. Plötsligt insåg jag att jag verkligen kan hjälpa ett par att bli en hel familj, att kunna föda ett mycket efterlängtat barn!

Utan tvekan bestämde jag mig för att bli donator och min kära familj stöttade mitt beslut. De hjälpte och stöttade mig i alla steg genom programmet: under förberedelseperioden och efter äggplockningen.

Tack vare äggdonationen har jag börjat betrakta moderskapet mer vördnadsfullt. Min familj och mina barn har blivit ännu mer speciella för mig. Även min attityd gentemot mig själv har förändrats. Detta är ren lycka för mig.

Som äggdonator gav jag möjligheten till flera familjer att få uppleva vad äkta lycka är – att föda deras egna lilla mirakel. Tack vare modern teknik och medicin kan den drömmen bli verklighet.

 

Daria, 25 år

"Och när hon berättade för mig att hon var beredd att ge upp allt i denna världen, om bara Gud kunde ge henne ett barn… I det ögonblicket tänkte jag att jag kan hjälpa kvinnor som hon… och trots alla rädslor bestämde jag mig för att gå vidare!”

Jag surfade på internet och hittade av en slump en annons på AVA-Peters hemsida om att de sökte äggdonatorer.

Från hemsidan lärde jag mig mer om äggdonation. Jag fyllde i ett frågeformulär och kort därefter bjöds jag in till en första konsultation. Jag berättade allt för mina föräldrar. Min mamma var emot min idé och försökte avråda mig – hon var orolig för min hälsa och rädd för riskerna. Till att börja med gjorde detta även mig tveksam och jag var nära att överge idén tills en dag då jag promenerade med mitt barn i parken där vi brukade gå till lekplatsen. Jag älskade att prata med andra mammor där, dela med mig av mina mammaerfarenheter och höra om andras. Men den här gången mötte jag en kvinna som gick i parken med två barn. Hon var deras dagmamma. Jag fick veta att hon inte kunde få egna barn. Hon berättade hur mycket hon tyckte om att gå till lekplatser och titta på andra barn; att hon gav all sin kärlek till de här två pojkarna när hon var med dem medan föräldrarna arbetade. Och när hon berättade för mig att hon var beredd att ge upp allt i denna världen, om bara Gud kunde ge henne ett barn… I det ögonblicket tänkte jag att jag kan hjälpa kvinnor som hon… och trots alla rädslor bestämde jag mig för att gå vidare! Och så gick jag till kliniken och gjorde det! Och jag kände mig underbar tillslut! Jag gjorde det! Jag gav någon chansen att få ett eget barn…

Eftersom första gången gick bra och var helt utan komplikationer, känner jag att min kropp och själ är beredda att göra detta igen – att hjälpa någon finna sin lycka.

Ekaterina, 23 år

"Att få uppleva miraklet som sker med en kvinna under graviditeten, förlossningen och amningen av hennes barn.”

Jag kom till AVA-Peterkliniken för över ett år sedan. Min första motivation var den ekonomiska kompensationen. Jag planerade att använda pengarna för en resa till havet med mina döttrar. För övrigt, eftersom jag hade egna barn, hade jag alltid känt sympati för kvinnor som önskade men olyckligtvis inte kunde få barn. Varför skulle inte jag kunna hjälpa dem? Jag tycker att varje kvinna som vill bli mamma borde få denna underbara chans! Att uppleva miraklet som sker med en kvinna under graviditeten, förlossningen och amningen av hennes barn. Varje kvinna måste få chansen att ta hand om sitt barn, följa dess första rörelser, höra de första hjärtslagen och se ultraljudsbilderna av hennes vackra barn! Det är det mest underbara i hela världen!

Svetlana, 24 år

"Varken i min eller mina vänners familjer finns några fertilitetsproblem.”

Jag hade lätt att bli gravid och hade en hälsosam graviditet, så jag insåg inte att för en del människor kan det här vara ett stort problem. Men en gång mötte jag en ung kvinna som hade genomgått flera misslyckade IVF:er. Hon berättade för mig om sina problem och sin oro. Och jag förstod att min hjälp kunde bli väldigt viktig och nödvändig för någon.

Jag önskar dig en hälsosam och enkel graviditet och en frisk bebis!

Irina, 22 år

"Från första ögonblicket då jag klev in på kliniken visste jag att jag kunde hjälpa infertila människor att bli föräldrar.”

Jag ville bara göra något gott. Efter att ha deltagit i det här programmet insåg jag att jag inte bara hade fått ett ekonomiskt stöd till min familj, utan också gett ett stort bidrag till någon annans liv.

Nadejda, 24 år

"Jag tackar all medicinsk personal, speciellt min doktor, för en varm attityd och förståelse.”

Jag tänker att donation av ägg verkligen är en framgångsrik behandling idag. Det har gett liv åt tusentals barn och lycka till deras föräldrar som tidigare varit dömda till evig barnlöshet.

Sjuksköterskorna är väldigt snälla och läkarna väldigt lyhörda. De bryr sig hela tiden om hur jag mår. Allt har gått bra. Väldigt god behandling och artig och tålmodig personal. Jag kände hela tiden att jag var i säkra händer, både vid kontakter med kontorister, läkare och sjuksköterskor. Jag tackar all medicinsk personal, särskilt min doktor, för en varm attityd och förståelse.

Det finns ytterligare ett plus – genom att komma till kliniken får du en undersökning av hela din kropp helt gratis.
Det här är förstås väldigt personligt, men för mig har pengarna som jag fick hjälpt mig att lösa många problem.

Larisa, 25 år

"Jag är säker på att om människor har gått igenom en så komplicerad procedur kommer barnet att vara väldigt önskat och de blir bra föräldrar.”

Jag har hört tidigare att modern teknik för fertilitetsbehandlingar har gått framåt, men jag hade aldrig tänkt på hur det gick till i praktiken.

Jag hörde talas om programmet för äggdonation för första gången av min flickvän. Det visade sig att jag var lämplig utifrån de grundläggande kraven – jag är under 30 år, har ett eget barn och har aldrig haft några problem med hälsan.

Jag ringde kliniken och anmälde mig till en intervju. Det blev förklarat för mig i detalj hur uttagningen av omogna ägg skulle gå till och jag fick en imponerande lista på analyser som var nödvändiga före den medicinska behandlingen. Efter ett stort antal prover och tester var jag återigen övertygad om att jag var helt frisk och lämplig för rollen som donator.

Det är lättare för mig att utstå fysisk smärta än oförskämdhet, men på kliniken behövde jag inte stå ut med vare sig det ena eller det andra. Alla i personalen var artiga och snälla mot mig och den medicinska behandlingen var helt smärtfri. Jag tror det är resultatet av en kombination av modern teknik och väl kvalificerade läkare. Hursomhelst anförtrodde jag dem min kropp utan rädsla.

Hur är det med den etiska aspekten av frågan? Jag hjälper till i början av ett nytt liv. Vad kan vara dåligt med det? Jag förstår att det blir mitt barn ur genetiskt perspektiv, fast jag får inget tillfälle att se honom eller veta mer om hans öde. Men jag är säker på att om människor har gått igenom en så komplicerad procedur kommer barnet att vara väldigt önskat och de blir bra föräldrar. Ändå inser jag allvaret i en donation och mitt personliga ansvar.

Margarita, 25 år

"Jag vill önska alla framtida föräldrar att de ska älska varandra, stötta varandra och aldrig ge upp! Sätt aldrig upp inbillade hinder för er själva, utan tro bara på att ni kommer att lyckas!”

När du hör och ser vad som händer runtomkring tänker du inte alltid på en skala av alllmänna händelser.

Det finns allmän statistik om Ryssland att var sjätte par är infertilt. Lyckligtvis drabbades inte min familj av sådan sorg. Min man och jag har en underbar son. Jag kan inte ens tänka mig mitt liv utan barn. Barn är fortsättningen på våra liv. Det är orättvist att vissa par inte kan få barn.

Jag blev mamma när jag var 19 år. Jag och min man var bara studenter och många människor sa till oss att vi förstörde våra karriärer osv. Det var väldigt tufft för oss att kombinera uppvårdnad och tillsyn av vår baby med studier och tillfälliga jobb (unga familjer är alltid i stort behov av pengar till det nödvändigaste). Unga par får alltid lära sig en väsentlig läxa om att stötta varandra i svåra stunder. Vi växte upp som föräldrar och makar tillsammans med vår son. Det var skrämmande att ha tentamina och samtidigt ett barn på 2 månader. En av mina lärare sa att han inte ville låta mig gå på en tenta, eftersom jag inte skulle kunna förbereda mig för den ordentligt. Sedan föreslog han att jag skulle ta ett sabbatsår. Men tillslut hade jag klarat inte bara hans tentor utan även alla de andra. Under examensceremonin var många av lärarna häpna över att min son på tre år satt bredvid mig. De hade inte kunnat gissa att han fanns.

Hursomhelst rullar tiden på och många saker faller på plats. Svaga människor kanske krossas under tunga bördor, men de starka blir starkare.

”Det som inte dödar mig, gör mig starkare”
(F. Nietzsche)

Efter att vi hade tagit examen från universiteten fick vi kontrakt på en lägenhet. Drömmen om vår egen bostad hade blivit sann. Vi är lyckliga nu för många missöden har passerat, och vi har inte förlorat förmågan att vara glada för varje dag som vi har tillsammans. Vi är en familj och har ett eget mysigt hem. Och framförallt så stannar vi inte vid det som varit.

Jag vill önska alla framtida föräldrar att de ska älska varandra, stötta varandra och aldrig ge upp! Sätt aldrig upp inbillade hinder för er själva, utan tro bara på att ni kommer att lyckas! När du tror på att allt kommer att ordna sig på ett bra sätt – då har du redan lyckats till 99 procent!

Det finns många olika uppfattningar om assisterad befruktning och äggdonation. Vissa fördömer det medan andra människor inte får en chans att bli föräldrar. Det är sant att alla har rätt att bli föräldrar, särskilt när barnet är så oerhört önskat.

Kyrkan accepterar inte IVF, eftersom den menar att ”Gud gör alla rättvisa”. Men även kyrkvaktmästare genomgår ibland komplicerad kirurgi för att bota sina sjukdomar. Givetvis är kyrkvaktmästare bara människor, medan Gud fattar det sista beslutet. Annars hade det inte funnits någon assisterad befruktning. Den processen upphör inte, så varför skulle det vara förbjudet att ge behövande människor en möjlighet att bli föräldrar? Varför finns välsignelse bara för ett adopterat barn?

Jag är äggdonator. Jag är väldigt stolt över det. För att jag är mamma och önskar att andra människor också ska få bli föräldrar. För att alla har rätt att bli föräldrar och det är inte rättvist att behöva lida av barnlöshet. Det gör mig lycklig att ge andra människor tillfälle att infria sin käraste förhoppning – ett eget barn.

Ah, than the world would become for us
When in it there would be no children,
There is emptiness behind us
And ahead — only shade of death.

What do the leaves mean without trees?
Both light, and air through them,
Being condensed in sweet, gentle juice,
Moving to trunks and condensing them.

As though leaves in that wood -
The children are for world; with their eyes
We perceive a beauty
Granted by heavens.

(Alexandra Feodorovna Romanova,
A spouse of Nicolay I)

 

Victoria, 24 år

"Jag tänkte att det skulle vara det bästa valet – att hjälpa en anständig kvinna att bli mor som tack för miraklet att jag är mamma.”

Hej! Jag blev äggdonator när jag var 23 år. Men jag var tvungen att vara väldigt tålmodig innan det hände. Jag kom till AVA-Peter för ungefär två år sedan.

När min dotter Victoria var 3 år fick hon plötsligt kärlkramp (angina). Läkarna kunde inte hitta hennes blindtarm på grund av att hon var så liten och det slutade i bukhinneinflammation. Mitt barn räddades i sista ögonblicket, men hon vaknade inte efter kirurgin. Den värsta komplikationen som hon fått var lunginflammation. Jag satt bredvid henne på uppvaksavdelningen och bad till Gud under sju dagar. Jag var redo att offra mitt eget liv. När hon började andas igen, kom till medvetande, kände igen mig och började försöka prata, blev jag lika lycklig som dagen då hon föddes. Då bestämde jag mig för att ge bort något som var mitt, för att återgälda mitt barns liv. Jag tänkte noga över mina framtidsplaner under ytterligare tre veckor på sjukhusavdelningen och fick så småningom höra talas om äggdonation. Jag tänkte att det skulle vara det bästa valet – att hjälpa en anständig kvinna att bli mor som tack för miraklet att jag är mamma.

Jag hittade kliniken på internet och bokade ett möte med doktorn. Ärligt talat var jag väldigt orolig för att bli refuserad och för om jag skulle klara behandlingarna. Lyckligtvis var min oro ogrundad. Jag hade turen att få Dr. Olga Zaytseff som min läkare. Hon är en sådan inspirerande person, uppmärksam och lyhörd doktor, en förstående och vänlig kvinna. Hon tröstade mig och sa att jag passade bra som donator. Dr. Olga Zaytseff förklarade allt för mig om donationen och förberedelserna för en komplicerad procedur. Jag började vänta i december 2008.

Min dotter återhämtade sig efter ett tag och vi glömde så småningom alla hemskheter med hennes sjukdom. Jag hittade en speciell vän och gifte mig. Men jag glömde inte bort mitt löfte och väntade tålmodigt. Att det dröjde innan jag fick bli donator berodde troligen på att jag har rött hår och bruna ögon. Dr. Olga Zaytseff förklarade att det inte var en så vanlig kombination.

Tillslut, 2010, kom det efterlängtade samtalet. Dr. Olga Zaytseff ringde och sa att det fanns en mottagare som verkligen behövde mig. Min man var väldigt orolig för mig, men respekterade min strävan efter att hjälpa. Vid det laget var min menstruationscykel regelbunden och den ändrades bara med några dagar. Min hälsomässiga status var bra. Jag förbereddes för äggplockning i ungefär en vecka och under den tiden fick jag sprutor. Jag kom på fastande mage till ett inbokat besök och var verkligen nervös. Jag behandlades väldigt vänligt och lugnt. När Dr. Olga Zaytseff kom till kirurgisalen blev jag lugn och somnade. Jag vaknade snart igen. Operationen var effektiv. Sjuksköterskan gav mig dropp och sötsaker. Efter ett tag kom min man och jag fick åka hem med honom. Men jag kom tillbaka till AVA-Peter nästa dag och fick dropp igen.

Tyvärr hade min kropp visat sig vara mer känslig än vi trott. Jag hade fått väldigt ont i magen. Jag var rädd och bad Dr. Olga Zaytseff undersöka mig dagen efter. Hon gav mig dropp igen och förklarade att de förberedande medicinerna förstorade äggstockarna. De tryckte på de omgivande organen, vilket var orsaken till att jag hade ont i magen. Jag förstod att det inte var så farligt i perspektivet av den goda insats som jag gjort. Jag fick fortsätta med dropp i några dagar till och sedan var det över. Men min menstruationsperiod ändrades flera gånger och magsmärtorna kom tillbaka ett kort tag efteråt. Allt hade gått över efter ett par månader. Jag fick den ekonomiska kompensationen. Vi hade ingen brist på pengar så vi använde allt till vår dotters presenter och nöjen.

Allt är bra nu och jag vill tacka Dr. Olga Zaytseff och hennes team för stor professionalism och ovärderlig support! Trots allt har jag aldrig ångrat att jag kontaktade kliniken och blev äggdonator!

Kan jag donera ägg igen? Kanske, när jag har fått mitt andra barn…

Anastasia, 27 år

 

Vid mitt första besök på kliniken var jag tveklöst nervös. Jag var nervös för de komplikationer som kunde uppstå. Och, förstås, är man alltid rädd för det okända. Men när man inser att man är omgiven av proffs (från sköterskor till läkare) börjar det kännas mycket bättre. Vad är min motivation för att donera? Första gången var det mest nyfikenhet, sedan min önskan att hjälpa andra människor. En önskan att hjälpa andra kommer undermedvetet. Du gör det inte för att någon ska se dig som en snäll person, eller för att berätta om det för andra människor. Jag gör det för att jag är lycklig. Min son har motiverat mig till personliga framsteg både i min karriär och i livet. Jag tänker att de människor som kommer hit för att få barn måste vara väldigt ansvarsfulla. De kommer att uppfostra och älska sina mycket efterlängtade bebisar. Så varför ska vi inte fylla den här världen med nya goda, artiga och friska människor? Det är därför jag är här och redo att hjälpa andra människor. Naturligtvis är den materiella kompensationen trevlig. Och jag försöker investera den i användbara saker. Men kompensationen är inte det viktigaste, eftersom det finns och alltid kommer att finnas saker som är mycket viktigare än pengar. Jag tror på det och försöker förbättra mig själv varje dag.

*För att skydda äggdonatorernas integritet är alla namn på de som skrivit motiveringsbreven ändrade.

Det finns inga frågor som är för små eller obetydliga för mig. Jag här för att diskutera dem med dig

+46 842 00 2745

Må-Fre 10:00-11:30 svensk tid
Maria Jeffs,
patientsamordnare för Sverige

Maria Jeffs

Having questions? Ask our doctors now!

A blog by Tone Bråten

A blog — to help you on your journey to become parents!

Our patients tell their stories



  • Willeke and Mario from Netherlands come to AVA-Peter for egg donation treatment… Enjoy this touching and sincere documentary by Jorien van Nes